Ingen av oss två är troende. Att gifta sig i en kyrka kan säkert vara vackert, men det är inget för oss. Så att vända sig till Svenska kyrkan blev inte plan A. Istället vill vi ha en borgerlig vigsel, vad nu det är. Och det är just det som är grejen – det kan vara vad som helst.
I Stockholm hänvisar man till Länsstyrelsens lista över vigselförrättare i länet. Den är 30 sidor lång. Så bara att se den kändes överväldigande. Hur ska vi kunna veta vem av alla dessa hundratals människor som är rätt förrättare för oss?
Efter att ha läst på en del bröllopsforum fick jag reda på att de bästa vigselförrättarna blir uppbokade väldigt tidigt. Så redan under sommaren 2017 tog jag kontakt med två av dem som rekommenderades i samma forum. Den ena svarade aldrig och den andra kunde inte planera så långt i förväg.
Så kom hösten. Jag gjorde ett nytt försök med samma två personer. Den ena svarade inte den här gången heller och den andra svarade nej.
Tillbaka till forumen! Ytterligare två namn fanns i diskussionsflödena. Så jag tog kontakt med dem också. Ingen av dem kunde…
Ska det vara så här svårt?
Jag fick Länsstyrelsens lista utskriven och började gå igenom den. (Ja, jag är low-tech pch tycker om att jobba med papper och penna.) Hemkommunen Stockholm först. De hänvisade mest till sin hemsida. Och efter lite sökande hittade jag några kontaktuppgifter, men långt ifrån alla. Och kan vi verkligen tänka oss vem som helst på Vår dag? Alla förrättarna har någon sorts politisk tillhörighet. En del har olika uppdrag, medan andra endast har vigselförrättare som uppdrag.
Efter att jag och min partner diskuterat saken kom vi fram till att den som viger oss måste dela några av våra grundläggande värderingar, t.ex. mänskliga rättigheter. Så då blev vissa partitillhörigheter uteslutna.
Jag kontaktade de återstående i Stockholms kommun. Ingen kunde. Förutom 1 person som inte kunde ge besked nu, utan först i maj. Men vi ska ju gifta oss i juli, så i maj måste allt sånt vara klart! Jag började känna viss panik. Men påminde mig själv om att det finns många fler kommuner på Länsstyrelsens lista.
Nästa kommun blev Nacka. För det är dit vi flyttar innan bröllopet. Alltså en hemkommun. Jag ringde till kommunens växel och blev hänvisad till hemsidan. Där fanns de flesta kontaktuppgifterna och jag hittade partitillhörighet på de flesta. Sommaren 2016 var vi på ett bröllop som en förrättare från Nacka höll i. Och vi hade då känt båda två att vi inte ville ha just den förrättaren. Så han ströks från listan. Resten kontaktades via mail. Men ingen av dem som svarade kunde… Tydligen är juli en månad då nästan alla politiker har semester. Jag har ju hört uttrycket ”industrisemester” förut, men aldrig trott på att det verkligen förekom. Men tydligen är det en regel för politiker.
Här började jag misströsta en del… Hade vi gjort på fel sätt? Borde mailet med förfrågan utformas annorlunda? Behöver man kanske kontakter för att få en vigselförrättare? Måste vi gifta oss i Rådhuset och sen ha festen? Eller måste vi vänta oss till Svenska kyrkan ändå?
Om något ska göras så ska det göras ordentligt! Jag började därför systematiskt att gå igenom listan, från början. Gick in på kommunens hemsida, skrev ned mailadress och partitillhörighet där det framgick. Och om ingen tillhörighet framgick googlade jag det. Så fortsatte det genom första halvan av listan. Sen var jag så trött att jag såg i kors och inte alls ville veta av listan något mer. Den stora nackdelen med min sjukdom; att olika saker lätt blir ångestladdade. Så listan blev liggande. Det blev nytt år. Vi flyttade in i vår nya lägenhet. Och plötsligt var det mindre än 6 månade kvar till bröllopet!
Efter att ha packat upp en del kartonger och ställt möbler på plats kom så listan fram igen. Men då kom jag på att jag ju kände en politiker. Eller känner och känner. Det är en bekant genom jobbet som jag träffat på även inom HBTQ-kretsar. Jag följer honom på Facebook och håller med om mycket av det han propagerar för. Så jag tog kontakt. Och här insåg jag att helgen vi ska gifta oss är helgen efter Almedalen. Då är det ju inte så konstigt att alla politiker vill vara lediga! Och det gällde såklart även min bekant. Men han hade två nya tips. Heja! Sen upptäckte jag att en av dem hade jag redan kontaktat, utan att få svar. Den andra svarade nej.
Här började jag bli desperat! Men så kom jag på att jag ju hade samlat in en massa mailadresser utan att kontakta dem. Så ca 50 mail gick ut till politiker i Stockholmsområdet. Och det började strömma in svar. Men alla tackade nej… Tills det äntligen dök upp ett JA!