Nästan direkt efter förlovningen började vi titta på lokaler. Riddarhuset stod först på listan, efter tips (och påtryckningar) från släkten. Vem vill inte gå på fest där? Jo, jag, visade det sig… Vår kontaktperson på Riddarhuset var suverän! Hon visade runt och berättade hur andra valt att lägga upp sina bröllop och hur de skulle kunna ordna det för oss. Så bemötandet var det verkligen inget fel på. Att gifta sig nästa sommar skulle dock inte gå, för det var minst 2 års väntetid. Eventuellt fann det någon fredag kvar precis innan eller efter sommaren. Så visst skulle det ha gått att lösa, men det var inte det som var problemet.
Lokalerna var problemet. Direkt när man kom in luktade det ”gammalt”. Som damm överallt. Det kanske känns rätt för en del. Men prestige och ålder är inget som jag värdesätter. Sen var det all högtidlighet och regal dekor – inte alls min stil. Slutligen kändes det kallt och inte särskilt gästvänligt. Så jag la direkt in mitt veto (vilket delar av släkten nog aldrig kommer att förlåta mig för). Men det kändes helt enkelt inte rätt.
Nästa lokal var Sundby gård ute i Huddinge. Naturen kring gården var väldigt fin och vi hittade ett träd som vi tyckte skulle kunna passa att gifta sig under. Och själva festlokalen var fantastisk! Med fönster längs hela väggen mot sjön. Det kändes som att vi flöt på vattnet när vi såg det passera utanför och under oss. Men där brast bemötandet… De var såklart rätt trevliga. Men när han påpekade att lokalen ”sålde sig själv” och att de skulle ha fullbokat hela nästa sommar oavsett om vi valde dem eller inte, så kände vi att de inte var något för oss. Vi ville mötas av någon som berättade om hur fin vår dag kunde bli och hur speciellt det skulle kunna vara för oss. Någon som brann för att ordna bröllop. Nej, vi kräver inga bugningar eller praliner på sidenkuddar, utan bara ett genuint intresse för just oss.
Men varför begränsa sig till Stockholm? Det finns ju ett helt land att gifta sig i. Och våra tankar gick till Wallåkra, med naturreservatet och stenkärlsfabriken som vi båda tycker så mycket om. Men det är långt dit från Stockholm. Hur skulle vi ordna det med boende för alla gäster? Och hur skulle mina farföräldrar kunna ta sig dit? Jag kunde inte tänka mig ett bröllop utan mina farföräldrar. Så vi valde till slut att stanna på hemmaplan, vilket ju skulle vara enklast för oss också.
Jakten fortsatte och vi tyckte om flera av de olika lokalerna. Men när vi hittade bilder på Brännvinskungens sal på Carlshälls gård visste vi att vi bara måste dit! I våra tankar såg vi en Tolkiensk saga. (Sa jag förresten att vi är nördar båda två?) Och vi blev inte besvikna. Bemötandet var jättetrevligt. De tyckte verkligen om bröllop! Och lokalerna var fina. Hur det blir i slutändan vet vi ju såklart inte. Men vi vet var vi vill spendera Vår dag.
(Bilderna i inlägget kommer från festlokalcenter.se)