När han gick ner på knä!

Vi hade börjat prata mer och mer om giftermål och bröllop. Vi hade det senaste året varit på två helt fantastiska bröllop som självklart väckt tankar och drömmar hos oss själva. Men att Gustav skulle fria nu, sommaren 2017, var för mig helt oväntat.

För mig har det alltid varit rätt givet hur Gustav ska fria. Gör han det så kommer han göra det på en alptopp när vi är och åker skidor, en solig krispig vinterdag bland bergstoppar. Det är liksom så oss, så Gustav. Vid nyår åker vi till Val Thorens tillsammans med nära och kära och jag har sen det bestämdes trott att ”okej, om han friar så kan det ske då”.

I juli styrde vi bilen norrut, tillsammans med två av våra bästa vänner. Vår destination var Lofoten. Det var mycket bilåkande, hjullagret gick sönder på ena däcket så att sitta i bilen var som att placera örat vid en motor. Ljudet blev högre och högre desto mer vi körde, på hemresan kunde vi inte kommunicera… men då hade jag annat i tankarna för att orka bry mig.

Vi kom fram till Lofoten, det var en magisk kväll. Vi lyckades hitta en avskild tältplats där vi slog läger för natten. Brasan sprakade, kläderna sög åt sig röken, kall öl, berg, hav, skratt och massa prat. Det var en häftig känsla att få uppleva midnattssolen, att lägga sig vid midnatt när det var lika ljust som mitt på dagen. Jag sov som ett barn den natten. Vi vaknade upp till en fin morgon. Vi alla luktade rök blandat med svett och raggardusch i form av deodorant. Vi hade inte duschat på tre dagar men det gjorde oss inget då vi visste att en varm dusch väntade till kvällen. Vi hade bokat en stuga två nätter.

img_1311
Innan vi installerade oss i stugan åkte vi till dagens utflyktsmål som var Kvalvika beach. En strand som ser ut som en exotisk strand tagen från Karibien. Man kan inte köra dit utan man får parkera bilen en bit därifrån och sedan vandra sista biten. Det var massor med turister där när vi anlände. Vi drog på oss vandringsskorna och började gå. Det pendlade från dimma, kyla och vind till blå himmel, sol och värme medan vi gick. När vi äntligen kom fram frågade Gustav mig – Älskling, är det så fint som du hoppades på? -Nej, finare, svarade jag. – Bra! sa han med ett stort leende på läpparna. I efterhand förstår jag varför han ställde denna fråga.

Vi gick omkring, kände på vattnet, fotograferade, tog typiska hoppbilder. Det var så fint! Plötsligt springer våra vänner iväg, de jagar varandra så jag stod mest och filmade dom. Jag börjar gå närmre in mot stranden när Gustav säger till mig att gå med honom där ute vid vattnet. Tänkte inte så mycket på det. Vi tar några typiska pussbilder och sedan börjar vi gå igen. Gustav får syn på en hund på stranden, en samojed som vi själva har spanat in en del. Han säger åt mig – Titta hunden! Jag tittar och ska vända mig tillbaka mot Gustav igen, då tar han tag i mig. Börjar prata något om att vi nu tillbringat fem år tillsammans och så gör han det, han går ner på knä! Jag minns knappt vad han sa där och då för jag blev så chockad. Min reaktion blev massor med tårar och en explosion av lycka i kroppen. Aldrig har ett svar varit så självklart! Efter något som känns som en evighet kommer våra vänner springande mot oss och vi samlas i en gruppkram. Jag kunde inte fatta vad som precis hade hänt.

img_7667 image1 image2 image3-1
img_e1362 img_1363

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *