Att Gustav skulle fria under semestern i Lofoten fanns inte med i min vildaste fantasi. Varför? Jo, dels för att jag visste att vi har en skidsemester framför oss och som jag tidigare nämnt så hade en alptopp varit så Gustav och så oss. Vinter, sol, alperna och skidåkning, det hade liksom inte blivit mer vi. Men även för att vi reste tillsammans med våra vänner och vid själva frieriet befann oss på ett turistmål. Gustav är inte den som skulle göra något sånt med människor runt omkring, trodde jag…
Jag blir riktigt imponerad över Gustav, att han kunde lura mig så enormt. Jag är så glad över att han gjorde det på det sättet han gjorde det. Han tog mig verkligen med storm! Känslan som exploderar i kroppen är svår att beskriva och det är heller inget man kan improvisera fram, det bara händer.
För att låta lite larvig så är det självklart så att jag drömt mig bort och funderat över hur jag skulle reagera om han skulle fria till mig. Tänk om man inte känner något? Kommer jag gråta/kommer jag inte gråta. Hur ska jag reagera? Blir det som i filmerna? Tankarna har varit många. Min reaktion då? Jo det blev ett enda tårkalas och jag tappade uppfattningen om tid och rum. Det var inte de där fina lyckliga, berörda tårarna som rinner en och en ner för kinden, det var en gråtattack likt en liten flicka. Verkligen inget fint, men det var så jag reagerade. Gustav har även erkänt att han började fundera på om jag verkligen var glad eller ledsen, så ni kan nog förstå att det inte var vidare vackert. Alla reagerar vi olika, jag hoppas att jag kommer kunna fortsätta känna känslan under hela mitt liv när jag tänker tillbaka på den stunden.
