Förlovningsbubblan

Tiden efter att Gustav gått ner på knä var verkligen som att sväva på moln. Jag kände mig bokstavligt talat uppsnärjd i det blå. Jag kunde inte sluta titta på honom, tänka på honom, på oss och på vår framtid. Under vandringen tillbaka till bilen tittade vi på varandra flera gånger och bara log. Det var en sådan sjuk härlig känsla. Det kändes nästan som om vi precis blivit ihop och blev sådär nyförälskade igen.

Vi tillbringade kvällen i vår hyrda stuga tillsammans med våra vänner, en engångsgrill, kött, chips och öl. Våra vänner som precis gift sig ville såklart prata bröllopsplaner. Och det ville vi med såklart. Det var inget allvarligt snack mer tankar, funderingar – så himla himla härligt. Jag kan faktiskt fortfarande inte riktigt fatta att vi ”snart” ska gifta oss.

Resterande tid av semestern och sommaren är för mig en aning dimmigt. De där kärleksmolnen är liksom i vägen. Hur dumt det än låter så hade jag svårt att fokusera på det som var här och nu då känslor av lycka exploderade gång på gång inom mig. Så häftigt det där, en fråga, en ring, en kille vänder hela världen upp och ner på ett sånt där fantastiskt bra sett. Vi tillbringade många kvällar/nätter ute i naturen där i Nord-Norge med fantastiska vyer, som jag njöt av de stunderna tillsammans med Gustav, vi i vår egna lilla förlovningsbubbla.

image1-1

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *