Gustav och jag älskar att bjuda in till trevligheter, inte minst fest. Vi sa båda två att vi vill ha en ordentlig fest när vi gifter oss. Vi lägger helt klart mer krut i att planera festen än själva vigseln. Vi är så pepp (!!!) även om vi i dagsläget inte har mer planerat än en lokal. Men jag känner ingen stress i det, eller borde man det? Är det något vi glömmer eller missar som kräver god framförhållning? Det beror ju helt klart på vad man har tänkt…
Att hitta den där lokalen krävde däremot framförhållning, så tacksam att vi ändå var ute i hyfsat god tid. Men att hitta den där lokalen var lättare sagt än gjort. Kraven var en lokal för 80-100 gäster, inte för stort, inte för litet, inte för långt bort men ändå inte för nära för mycket ”övrigt” folk. Som tidigare nämnts så har vi hittat en lokal men den veckan vi var hemma i Småland och rekade kände jag för första gången en riktig motgång och en känsla av att vi aldrig skulle finna den där lokalen som kändes som handen i handsken. Jag trodde vi skulle behöva ”nöja” oss med något halvdant, ingen skön känsla alls. Vi åkte runt på i stort sett alla Vimmerbys småvägar runt om staden och letade lokal efter lokal.
Vi eller jag gav förslaget om att ha bröllopsfesten i en loge/lada. Jag är uppväxt på landet och har alltid älskat ”gårdskänslan”. För mig ska det vara enkelt men ändå vackert, en varm och intim känsla där jag kan se alla gäster hela tiden. En lokal som bjuder in till värme, kärlek, mys, glädje, ett lugn, dans och den där på landet känslan. Så en loge som ligger avskilt men ändå inte för långt borta.
Gustav hade inga motsägelser i denna fråga, han tyckte det lät riktigt bra och att det kändes som vi. Hade jag föreslagit ett slott eller någon festvåning i stan hade jag helt klart fått en annan reaktion. Vi började leta runt och jag tog kontakt med två ställen som jag hittade på nätet. Jag föll för den ena direkt, jag tänkte att det är stället vi kommer att ha festen i medan det första jag hittade kändes mer ”ja, det skadar ju inte att titta”. Att vistelsen hemma skulle sluta med två dagar bilåkande fram och tillbaka i Vimmerbys trakter, utbrott, uppgivenhet och total lycka var inget vi visste då. Letandet efter lokal var ett äventyr i sig …