I augusti fick vi äran att närvara på Sara och Joels bröllop. En vigsel som ägde rum ute i en kohage mitt ute i det gröna i Småland. Det var så fint och SÅ Sara och Joel. Efter vigseln var det bröllopsfest på Bullerby loge. Vi hade varit där kvällen innan för att hjälpa till med dukning och dekorering, konstigt nog reflekterade vi inte då över logen. Troligtvis för att jag kände mig ganska besviken efter allt letande som inte gav något resultat.
Men efter en fantastisk bröllopsfest åkte vi hem tillsammans i bilen mitt i den mörka sommarnatten. Gustav frågade då vad jag tyckte om logen vi precis varit i. Han tyckte den var perfekt, jag höll med. Den var/är verkligen perfekt! Enda nackdelen vi kunde komma på är att Bullerbyn faktiskt är ett turistmål för många, speciellt under sommaren. Vilket betyder att det troligtvis kommer att vara en del turister där under första tiden av vår fest. I början var detta något som irriterade Gustav mest, inte mig. Jag tänker att när vi kommer dit och minglar efter vigseln så kommer vi inte ”se” om det är turister. Vi kommer inte ha det i tankarna. Vi kommer att ha fullt upp med annat. Gustav kan nog fortfarande känna att det kommer vara ett störningsmoment, men han har nog ändå anpassat sig till tanken, hoppas jag :P. Vi är rätt olika när det kommer till situationer likt dessa, men skönt och bra att vi kan mötas i det.
Jag hade dock en annan tanke i huvudet. Vad ska Sara och Joel säga om detta? Sara och Joel är nämligen två givna gäster på vårt bröllop och hur konstigt kommer det inte kännas att vi ”tar” deras loge till vår bröllopsfest? Här kommer ytterligare en skillnad, Gustav reflekterade inte alls på detta medan jag gjorde det till värsta stora grejen. Kanske är det en skillnad där mellan man och kvinna? Jag fick hålla mig några dagar innan jag vågade fråga Sara om detta. Sara är en av mina bästa och äldsta vänner. Jag visste väl egentligen att hon inte skulle ha något alls emot detta, men man vet ju aldrig. Jag var helt ärligt rädd för att hon skulle känna att vi tar deras idé, deras grej.
Sara är tack och lov Sara och världens charmigaste, gladaste och ödmjukaste tjej. Att jag ens oroat mig över att ställa frågan var ju bara onödigt, varför är man så? Jag vill ändå i samband med detta inlägg tacka Sara och Joel, inte bara för ett fantastiskt bröllop utan också för att tack vare er så hittade vi det vi sökte, den perfekta logen. Utan er hade vi inte hittat den 😉
Bilden nedan hade jag med mig under mitt tal till Sara på hennes bröllop. Jag och Sara sprang otroligt många orienteringstävlingar mot varandra när vi var små. Men vi tävlade aldrig mot varandra, vi fanns där som stöd i både med- och motgångar. Däremot har jag alltid varit lite avundsjuk på Saras ”material”. Hon hade alltid en finare ryggsäck, nyare skor, kläder, fler fräknar och godare matsäck. Och som vi kan se började detta redan när vi var riktigt små. Sara i en fin ny och söt overall, medan jag fått ärva någon av kusinernas som var några storlekar för stor :P. Story of my life!
