En torsdag i Årjäng!

Jag ska försöka ge en så tydlig och ärlig bild som möjligt av torsdagens provning av bröllopsklänning. Jag kommer ge ytterligare ett inlägg med tips och tankar men här och nu kommer jag fokusera på själva händelseförloppet. Vi åkte alltså till Årjäng, ett mindre samhälle norr om Göteborg. Det tar cirka tre timmar att åka med bil. Jag hade som sagt med mig mina brudtärnor Ia och Emma. Det kändes väldigt tryggt att ha med dom dels för att jag vet att jag kan vara mig själv och för att jag vet att de vågar vara ärliga.

När vi anlände till Årjäng tänkte jag att det skulle finnas skyltar eftersom detta är Nordens största bröllopsbutik. Tyvärr såg vi inte en enda skylt och fick ta fram adressen på GPS. Jag ska medge att när vi väl hittade fram till deras nya lokal så blev jag först orolig över hur litet det såg ut. Skulle detta verkligen vara Nordens största? Jag yttrade inget om detta till mina brudtärnor, var sjukt ivrig på att få komma in (dels kissnödig men mest spänd). Jag gjorde någon form av powerwalk in, väl inne fick man ta av sig skorna vilket gav en lyxig känsla. Jag blev mottagen av personal som trots att jag var en halvtimme tidig tog emot mig med öppna armar och vi kunde starta provningen direkt.

Tjejen som hjälpte mig var otroligt välkomnande. Vi pratade om vad jag hade föreställt mig, vilken budget jag kunde tänka mig och vad som var viktigast för mig när det kom till klänningen. Medan vi gick runt fick Ia och Emma slå sig ner i soffan utanför mitt ”showroom” jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Det var så mycket klänningar, som jag sagt innan, en vit dröm! Vi plockade på oss rätt många och jag vågade även gå väldigt mycket utanför ramen för vad jag först tänkt. I slutändan var det inte alls många klänningar som var likt det jag fantiserat om. Men det kändes bra!

Vi hade elva klänningar när vi kom tillbaka och skulle börja att testa. Jag fick ta av mig till underkläder i omklädningsrummet och sedan kom personalen in och hjälpte mig på med klänningen, det är helt klart inget man drar på sig på egen hand. Det kändes som man bokstavligen simmade in i varje klänning. Första klänningen åkte på och som jag nämnt innan, det kändes så perfekt. Jag testade drygt elva klänningar, sållade ner till 7-8, vi hämtade ytterligare några fler klänningar bara för att verkligen se till och testa olika modeller. Ia och Emma satt hela tiden i soffan utanför och i varje klänning fick jag kliva upp på en puff/pall och studera mig själv i spegeln samt visa upp mig för dom. Vi hade gott om utrymme och även om det gick en hel del annat folk i butiken som såg mig så var detta inget som störde mig. Jag märkte helt ärligt inte ens av dom. Jag var otroligt fokuserad på min sak!

Personalen var otroligt duktig och lyssnade verkligen på mig och mina brudtärnor. Inte en enda gång försökte hon pressa på mig något eller övertala mig om att jag var fin i det jag tog på mig. Hon försökte inte sälja en klänning, hon ville hitta min klänning, klänningen med stort K. Det var en gång som hon bekräftade ett resonemang som jag hade med mig själv angående två klänningar, då älskade jag henne för att hon bekräftade mig. För visst var det bra att hon inte försökte pracka på mig vad som helst men när man står där första gången i något som man aldrig haft innan, då behöver man den där trygga professionella åsikten som brudtärnorna inte kan ge.

Vi matade på rätt bra ändå med klänningarna och jag lyckades ju plocka bort några alternativ. Omgång två körde vi med slöja och det är verkligen mitt bästa tips, är du osäker testa med slöja! Det blev en sådan WOW-effekt! Jag blev sådär som man kan se på film, otroligt känslosam och fällde en och annan tår. När jag tittade på Emma som även hon blev rörd, då fick jag bita mig i läppen för att inte tappa tårkontrollen. Jag kände där och då en slags vinnarkänsla. JA! Vi klarade det, jag klarade det. Något som jag sett på med både glädje och ångest blev bara så bra.

Slöjor finns det också en hel del modeller av, tro det eller ej. Förundras fortfarande över att en bit tyg kan kosta så mycket pengar. Här testade vi i alla fall tre olika modeller men där var det egentligen inga tveksamheter på vilken som var min favorit, vilket var skönt! Vi kunde köra på med alla klänningar, av och på med klänning och på och av med slöja.

När det sedan var två klänningar kvar bestämde vi oss för att inte ta något förhastat beslut. Vi drog iväg på en lunch. Såhär i efterhand när jag tittar tillbaka på bilderna så fattar jag faktiskt inte att jag ens var intresserad av den ena, konstigt det där! Jag visste ju egentligen hela tiden, min magkänsla berättade ju det för mig redan vid första klänningen – den här ska du ha! Otroligt tacksam över att jag testade så många klänningar och så många olika modeller som jag gjorde. Tacksam över professionell personal och tacksam över mina brudtärnor. Vid ett tillfälle när jag klev ut satt min ena brudtärna och ammade sin bebis medan den andra satt och pumpade för hand … då tänkte jag -YES, mina brudtärnor! Men de fixade det galant och jag är så nöjd! Tack Emma och Ia!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *