Fem dagar i Dalarna har gjort sitt. Jag känner mig totalt utvilad, frisk och fylld av ny energi. Kropp och själ känns tömd och fylld med ny kraft. För första gången på länge känner jag mig avslappnad, alltså på riktigt. För vissa är det enkelt att stänga av, slappna av och koppla bort. För mig är det inte det. En helg ger vanligtvis inte mig den vila jag kanske mest behöver därför har jag fått lära mig att ta till verktyg under alla veckans dagar för att finna den där balansen.
Jag är fortfarande ingen expert och arbetar dagligen med att hålla den där balansen av vila och aktivitet. Med vila menar inte jag att man ligger på soffan och matar serier utan med vila menar jag sådant som ger kropp och själ tid till att ladda ur eller ladda upp och hur man gör det ser olika ut. För mig kan det vara ett träningspass, ett miljöombyte, ett samtal med pappa, en fika med en tjejkompis, ett spännande poddavsnitt, en bok osv.
Jag tänker tillbaka på det som både Ia och Emma sa vid min mini intervju. Att jag har svårt att säga nej/ ofta är upptagen. Ett mål med 2018 var just detta, att våga säga nej och att våga att inte vara fullbokad. Jag har startat året bra, haft en balans i detta och tillåtit mig själv återhämtning och egentid. Däremot blev sportlovet mer än beräknat. MEN då gäller det att inte bli andfådd som jag så många gånger tidigare blivit genom att bara rabbla planerna för en kommande vecka. Denna gång tar jag en dag i taget.
Dagarna i fjällen var magiska och jag levde i nuet, inget jobb eller bröllop i tankarna. Det är vad jag kommer att fortsätta att göra några dagar till. I detta nu på en buss på väg mot Linköping skrivandes på ett inlägg med ett spännande poddavsnitt som väntar på just mig :).