Så blev det en ny vecka. Efter en helg med en hel del planering och kvalitetstid med min andra halva steg vi åter igen in i en ny vecka. Måndagar verkar vara den dagen som bringar otur med sig. Idag fick jag meddelande av vår cateringfirma att de tyvärr fått förhinder och inte kommer att kunna servera på vårt bröllop. Alltså skjut mig!? Vad är det som händer? Jag börjar tro att någon där uppe försöker tala om för oss att vi inte ska gifta oss. Det känns inte riktigt som om det bara får rulla på som planerat. Just nu hatar jag den här bröllopsplaneringen, som ni kanske förstår.
Igår gick jag och la mig med en rätt behaglig känsla i kroppen där det kändes som om vi började få koll på läget. Ett steg fram och två steg tillbaka … Jaja, lördagen bär jag med mig i kroppen. Gustav och jag gav oss ut på en utflykt till Hindås skogar där vi åkte längdskidor och grillade korv ute på ett hygge i skogen. Det bjöds på en del skratt, prat och mys. Behövligt efter den arbetsveckan vi båda hade. Nu tar vi ett djupt andetag och så tar vi fram det där mottot igen, ”Det löser sig alltid”.