Söndag!

25f749ae-98af-41e4-8711-189187833adb

Göteborgsvarvet! Igår vaknade vi sent (sov 12h) till en klarblå himmel med en strålande och stekande sol. Vi såg till att tanka oss med en rejäl frukost och något extra glas vatten. Vätskan var av stor betydelse denna dag. Vid 12.00 mötte vi upp Kalle för att promenera bort till Slottskogen. Det var ett smart drag tror jag, dels för att alla vagnar och bussar var rätt fulla men också för att låta kroppen vakna till liv.

Vi kom fram i lagom tid för att byta skor, besöka toaletten samt fylla på med lite mer vätska. 13.34 gick starten för vår grupp, jag fick ju springa i team guld med Gustavs jobb, mycket tacksamt! Jag var så laddad, vädret strålade och det var så mycket människor och alla var så glada! Jag studsade innan vi ens kommit iväg. Mitt mål var att ta mig runt utan tidspress, njuta av loppet och främst springa hela varvet utan att stöta på knäproblem. Som jag njöt! Jag höll ett otroligt skönt tempo hela vägen, klart det kändes och var tufft och extremt svettigt men jag körde inte slut på mig. Knät då? Jo det höll till 18-19km sen kom smärtorna smygandes. Men jag lyssnade in och sänkte belastningen. Helt klart lite orolig inför den dubbla distansen men ska var snäll mot mig nu de kommande två veckorna. Bäst och skönast av allt var att jag sprang utan någon som helst prestationsångest. Jag hoppas så kunna upprepa detta om två veckor på Stockholm marathon. Jag är så stolt över mig själv att jag kan tillåta mig själv och springa på den här ”nivån”. Hade vi backat bandet 1,5-3 år hade jag varit totalt fokuserad på tider och personbästa. Det är dock ett ställe jag inte mår bra i rent psykiskt. Det har krävt och kräver enormt mycket arbete för mig att klara av att vara där jag är idag, att bromsa sig själv är svårt men oj så mycket skönare liv!

Tillbaka till varvet och gårdagen! Alltså wow! Göteborgsvarvet är helt klart det roligast är lopp jag sprungit! Vilken folkfest! Människor som hejar längs hela banan, man kan liksom inte sluta le! Jag trodde jag skulle få se 1-2 vänner hejandes längs vägen men oj det var så många som skrek på mig! Gamla lagkamrater, klasskamrater samt vänner och bekanta! Tack! Det gör så mycket när man hör någon skrika ens namn. Det här var mitt första varv men helt klart inte det sista! Så himla roligt! Kalle och Gustav imponerade stort på mig i värmen som alla andra 40 000 deltagare! Den här kicken kommer jag leva länge på och känslan tar jag med mig i framtida lopp. Alltså wow! Klappar mig själv en extra gång på axeln också för att jag ännu en gång lyckats hålla mig till min gameplan och vara nöjd när jag kliver över mållinjen! Jag ser mig själv som en vinnare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *