Phu! Jag har inte kunnat skriva här i på ett par dagar då jag har varit för rädd för att försäga mig eller skriva något som skulle göra Gustav misstänksam. Jag har vandrat i för många vita lögner de senaste veckorna att jag själv nästan trott på alla lögner. Det har varit så jobbigt! Det har varit en ständig kamp att komma ihåg att ta med sig mobilen när man går på toa, vända den upp och ner så inget sms eller liknande ska ploppa fram så Gustav ser. I helgen var nämligen hans svensexa! SÅ KUL! Jag har varit som en duracellkanin hela veckan och i torsdags var jag så nervös att jag helt stängde av. Gustav frågade vid flera tillfällen om jag var ledsen, men jag kunde inte prata för jag var så nervös :P. Haha, herregud vad roligt men jobbigt det här har varit!
Jag har länge vetat om när Gustavs svensexa ska äga rum och det var ju helgen då jag skulle springa maran. Jag ”bokade” även in spa i påskas åt oss på Yasuragi, lyckades få en fejkad bokningsbekräftelse som skulle hamna framme på köksbordet i torsdagskväll. Dock glömde jag den på jobbet, men det gjorde inget för Gustav trodde stenhårt på marathon och spa. Saken är den att jag efter Göteborgsvarvet fick problem med knät igen och kände att jag för en gång skull ska vara smart och hålla i längden, så jag sålde platsen efter ett besök hos sjukgymnasten i förra veckan. Men förstå hur jobbigt det var för mig att inte dela detta med Gustav. Han var ju tvungen att tro att jag fortfarande skulle springa! Jag blev orolig att han skulle misstänka något då jag i stort sett inte tränat sen varvet, men han trodde jag vilade i form – phu! Jag råkade dock uttrycka min smärta i knät några gånger men tack och lov tog han inte det på allvar ;). I onsdags gick vi och handlade gels på Maxi och jag gjorde klart och tydligt för honom att dessa skulle langas från han till mig under lördagens lopp vid olika stationer. Jag tänkte att så länge jag kan lura honom så går jag all in!
Fredagen kom och vi lämnade Göteborg för att åka till Stockholm. Jag hade sett till och dela min platsinfo med Gustavs bästa vän så att de skulle kunna ha koll på var vi befann oss. Gustav skulle nämligen få ett telefonsamtal när vi rullade in i Jönköping. Jag hade övat framför spegeln flera gånger på hur jag skulle reagera när detta samtal kom. Trodde verkligen han skulle se på mig att jag spelade dum men jag lyckades lura han att tro att jag inte hade den blekaste om vad som var på väg att hända. Han fick nämligen samtal från sitt överbefäl i militären och det ansågs vara skarpt läge och han skulle infinna sig på en bensinmack i Jönköping snarast. Här fattade ju Gustav att det var svensexa på g men var ändå osäker på grund av mina frågor och ovetande. Jag har nämligen spelat på att Gustavs kompisar inte velat ge mig någon info om svensexan då de trott att Gustav ska knäcka mig :P.
Väl framme på bensinmacken kom en bil inrullandes med hög musik och ut kom tre ”hårda” män. Jag blev så pepp och nästan avundsjuk på Gustav, jag ville också hänga med i den där bilen! Men vi fick pussa varandra hej då och jag fortsatte vidare mot Linköping till min bästis Ia och hennes charmtroll Eda. Vi har tillsammans tillbringat helgen i Stockholm där jag gjort provsminkning, sett marathon och umgåtts med vänner. Jag har varit och är fortfarande i ett sådant lyckorus! Alltså livet just nu, jag är så tacksam!
Kom hem idag och mötte en trött men glad blivande man i lägenheten. Han är så nöjd med helgen men han uttrycker en enorm tomhet, nu är liksom den här nervositeten, peppen och förväntan på svensexan borta och som han uttryckte det så försvann helgen så fort. Jag kan förstå vad han menar, jag tänkte nämligen på det på vägen hem, tomheten. Jag själv har levt i dessa lögner och det här ”spelet” ett ganska bra tag nu och nu sa det bara poff så var det över. Men det är nog helt normalt att känna så. Jag kan ju inte annat än att skriva att jag är orimligt peppad för min möhippa, känns otroligt onödigt att mörka det nu…