Den blomstertid nu kommer …

Igår var det skolavslutning och jag fick tacka för mig och säga hej då till mina fantastiska treor som i höst tar sig an mellanstadiet. Wow! Två år, jag har fortfarande svårt att greppa det, men två år med detta gäng! För mig är det inte bara en första klass, det är så mycket mer. I läraryrket pratas det ofta om att inte släppa in några personliga känslor men det fungerar inte om man heter Antonia Olivestam.

Jag kom till Göteborg som en osäker, nedbruten och instabil lärare. En lärare som hade tappat all tro på yrket, glädjen fanns inte där längre. Bara ett år tidigare hade jag lämnat universitetet i Linköping med en förväntan och nyfikenhet på den framtid som låg framför mig. Mitt första år som lärare blev allt annat än vad jag hade kunnat föreställa mig vilket också knäckte mig. Det knäckte mig dock inte helt utan jag fann en smal stig som stundtals bjöd på ljus i det där totala mörkret. Stigen ledde mig fram till Göteborg. Hösten 2016 var det en nervös fröken som hälsade på sin nya klass. Lika nervös var jag igår för att säga hej då.

Två år som bjudit på både dalar och toppar, skratt, gråt och flera plåster men främst glädje, tacksamhet och stolthet. Det finns så mycket jag skulle kunna skriva ner om dessa år och resan som jag gjort både som lärare och människa. Mina elever har också setts som barn, jag har jämfört oss som en familj där alla bidrar på olika sätt. Igår satte en elev ord på detta med att säga till mig: ”Fröken, vi är som familjen annorlunda och jag vill att du ska veta att i den familjen är du världens bästa mamma”. Det tyckte jag var så fint sagt!

Nu ska klassrummet rensas ut och jag ska flytta in i ett nytt för i höst ska jag få bekanta mig med en ny klass, som jag ser fram emot det! Men först ska jag njuta av ett sommarlov!

Då blir barna fulla med sommar, och bena blir fulla med spring!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *