Ni som hängt med ett tag vet ju om mina ringtankar. Jag tog i lite med förlovningsringen och när det blev dags till vigselring så drömde jag först om en romantisk vintage-aktig ring. Risken kändes stor att den skulle kännas ur säsong efter några år. Den krävde också mkt kärlek då stenarna var tvungna att ses över två gånger per år.
På bröllopsmässan så blev jag helt plötsligt kär i ringar med större stenar. Det var så fint när ringen blir mer stenar än metall med lite sten emellan. Här bjuder jag på korvfingrarna utan manikyr, med en ring med ”mindre” stenar.
När vi närmar oss bröllopet har jag helt plötsligt börjat tänka lite praktiskt och ekonomiskt. Utgifterna är många och om jag vill ha en ring med fina stora stenar så är det mycket bättre att köpa det om ett år.
Sån är historien, som helt plötsligt slutade med att jag köpte de enklaste vigselringarna man kan tänka sig. Två tunna Olivia från Vanbruun. De matchar våra förlovningsringar perfekt. Liv har den bredaste Olivian och jag Angelican. Det är faktiskt riktigt snygga ihop, cleant och modernt, utan att det känns såååå sommaren 2019.
När jag fått de nya fina så förstår jag varför man ska putsa upp de befintliga, så jag får nog göra det i maj.