Nu när folk börjar osa på inbjudan till bröllopet börjar det kännas på riktigt. Visst har det gjort det innan också men det har liksom inte gått att ta på, nu säger folk att de kommer att dyka upp- dyka upp den dag då vi gifter oss… Sjukt!!
Niklas börjar bli lite nervös inför sin svensexa, både han och jag är väl medvetna om att det kommer att ske både hippa och sexa, men det läskiga är att man inte vet när eller hur. För mig som är riktigt planeringsfreak är det riktigt svårt, men bara att gilla läget. Jag hoppas bara att jag slipper klippa kalsonglappar och sälja pussar på stan. Men det återstår att se när dagen kommer.
Jag har hört historier om folk som blivit besvikna över människor som inte dykt upp på möhippan, det känns trist, jag tänker mest att det är kul om folk vill och kan men jag kommer bli lika glad om det kommer tre personer eller 23.
Pysslaren är igång igen, sitter just nu och gör 70 stycken sådana här flaskor, ska serveras dryck i utanför kyrkan.