En historia efter en annan – but who doesn’t like a good story?
Ja för er som inte känner mig började jag undra när han skulle fråga för omkring.. två år sedan? Jag började väl bli lite otålig förra sommaren, så ni kan ju bara tänka er hur jag var denna sommaren. Hursomhelst, jag tänkte att om han friar gör han det med största sannolikhet på en resa (eftersom resa är något av det bästa vi vet). Vi hade två resor planerade denna sommaren, först ut – Grekland!
Jag hade väl liiite på känn att det kanske kunde hända just den här resan, bara vi två på Lefkas lilla ort Nidri, hur mysigt? Men med tanke på hur fel jag hade haft alla andra gånger jag tänkte ”nu kommer han säkert fråga” så hade jag inga större förhoppningar.
Första dagen tog vi det lugnt, gick ner till stranden, åt en god lunch och gick sedan hem för att göra oss klara för att gå ut och käka.
När vi sedan gick ner mot stan var Herman väldigt mån om att det skulle vara ett ”Mysigt ställe”, vilket vi också hittade väldigt snabbt. Restaurangen hade serveringen ut mot vattnet och det var fullt med små glödlampor runtomkring oss för att lysa upp mörkret. Typiskt grekiska möbler med vita bord, stolar och en rätt enkel servis, precis som det ska vara när man är i Grekland.
Miljön var fantastisk, maten var hur god som helst… men servicen. Herregud.. ”Gud vilken dålig service” sa jag inte en, inte två, utan kanske tio gånger under den stunden vi satt och åt.
– Ska vi ta en drink någonstans? Frågade Herman.
– JA ”Escobar” måste vi ju testa!
And so we did. Goda drinkar, absolut. Mysig miljö? Njaaa…
Vi går ner mot stranden där vi hade varit tidigare under dagen, dem hade gjort det riktigt mysigt – Ställt i ordning alla stolar med bord emellan och placerat ut ljus på varje bord, så man skulle kunna ta sin drink nere vid vattnet.
– Ska vi ta en drink här?? Det ser ju jättemysigt ut! Säger Herman.
– Nja.. alltså jag kan inte gå i sanden med dem här skorna?
– JAG BÄR SKORNA! Jag BÄR dig!
Säger han nästan lite desperat.
– Okej, jag kan bära skorna,
Säger jag och tar av mig dem så vi kan gå och sätta oss där nere vid vattnet, det såg ju faktiskt riktigt mysigt ut.
Vi beställer in två glas vin och börjar prata om allt möjligt. Det var ju en helt stjärnklar himmel den kvällen, så vi resonerade lite kring om någon stjärna var en helikopter och om någon kunde vara en satellit.
Plötligt började Herman berätta hur mycket han älskar mig och jag tänkte ”oj det här var ett random ’I love you’-speach” men inte lång efter började jag tänka .. ”Han kommer fria? Han KOMMER fria??? HAN KOMMER FRIA!?”
Just som jag insåg att det nog skulle hända gick han ner på knä och frågade;
– Vill du gifta dig med mig?
Eller snarare;
– Vill du gif..
– Ja, JA, JAAA, JAA, JAA!!
Jag kommer faktiskt inte ihåg vad han sa, och inte heller vad jag svarade.. jag var helt chockad. Det är så lustigt det där när man har tänkt så länge ”undra vad han kommer göra? Undra vad han kommer säga? Undra hur jag kommer reagera” och så blir det inte alls så, men ändå hur bra som helst. En helt magiskt kväll.