Friar han nu?!

Sommaren 2018 planerade jag och Johan att åka till Marbella och Nerja med vänner. För att hinna komma in i semester-mode och få tid ensamma bokade vi flygresan till Spanien en dag tidigare än alla andra.

Såhär i efterhand är det många saker som under dagen pekade på att Johan var nervös och skulle fria, men jag tänkte inte alls att det skulle ske där och då, såhär:

Vi landade tisdagen den 17/7 och hela dagen njöt vi vid poolen. Vi hade flera veckor innan bokat restaurangen Occo, så vi låg på solstolarna och pratade om att vi såg fram emot att gå dit och äta. När vi hade pratat om kvällen föreslog Johan att vi skulle dricka sangria (han ville lugna sina nerver) och sedan sova lite (han ville att vi båda skulle vara utvilade och glada – jag var lite trött från resan). 

Väl framme vid restaurangen möttes vi av väldigt trevlig personal som alla hälsade oss välkomna med ett glatt “HEJ!”. Jag sa till Johan “OJ, är det så tydligt att vi är svenskar?”. (Han berättade i efterhand att han i taxin messat med restaurangen om att vi var på väg.) Hon som hälsade oss välkomna frågade om vi ville ha bord inne eller ute, jag sa ute, och sedan bad hon oss gå upp på takterassen.

Uppe på takterrassen var det helt tomt och jag tänkte “fint!”, men vände mig om för att gå ner igen eftersom jag trodde att hon bara ville att vi skulle kolla in den. Johan sa snabbt “Hon sa att vi ska vänta här!”, jag svarade ”Va? Jag hörde inte att hon sa det, det fanns ju massa lediga bord där nere.”. Johan insisterade och vi slog oss ned i sofforna. Vi blev serverade fin champagne, men inte heller här blev jag misstänksam för detta är något som Johan skulle gjort i vanliga fall. Vi skålade ”för vår första semesterkväll tillsammans”. 

Johan började sedan prata osammanhängande och om inredningen, under tiden som vi väntade på vatten som jag så gärna ville ha.. När vattnet var levererat började han prata om en bild på oss från 2011, men jag förstod inte vilken bild han pratade om eller varför han började prata om en sådan gammal bild – “pratar du om Timehop-appen nu?” frågade jag. Jag förstörde alltså hela inledningen och Johan började snegla ner i mobilen (där han skrivit ett tal)…

Jag tog en stor klunk champagne och sedan började han säga så mycket fina saker och jag inser DÅ att han friar. Han. friar. HAN! FRIAR! NU! Jag försökte svälja champagnen, lyssna och fånga stunden OCH andas samtidigt – omöjligt. Han gled ner från soffan, tog skakandes fram världens finaste ring ur plånboken (hur han köpte den kommer i ett senare inlägg). Han höll ringen med båda händerna och frågade “Vill du gifta dig med mig?”. Jag var i chock, Johan har sagt att han fick fråga en gång till. Sedan sa jag “MEN JA, SJÄLVKLART!” och tog ringen från honom och satte på den på mitt eget finger… Haha!

Stunden efteråt är svår att beskriva. Johan berättade om alla planering och hans ögon glittrade när han berättade om allt i det minsta detalj. Hur han planerat med mina vänner om att ha den i plånboken istället för lilla boxen, hur de suttit på NK och druckit champagne när de valde ringen och hur han och jag ska välja ut hans ring tillsammans. Om hur restaurangen tömt hela takterrassen bara för oss och att han sagt att dem absolut inte fick spela någon speciell låt – för då hade jag fattat direkt. 

Jag som vanligtvis fotar och filmar ALLT kände inte för att ta en enda bild. Finns endast denna på mig och Johan och någon bild på maten:

Restaurangpersonalen var så fina och gjorde verkligen vår kväll (om möjligt ännu mer) till något extra.

Jag NJÖT av vår egna stund och att hålla på nyheten. Dagen efter ringde jag till min familj. Då blev jag väldigt känslosam och det är så fint att man idag kan prata via facetime. Jag ringde mamma och pappa först. Dem var själva utomlands och så fort jag sa ”Mamma jag har en sak att berätta, hämta pappa” så hör jag hur mamma bestämt med stressad avbryter pappa som yogar på bryggan. Så här fina och glada var dem:

Under veckan kom vännerna till Spanien och vi firade och firade. <3

En magisk start på semestern med andra ord!