Innan vi gifte oss pratade vi om våra respektive efternamn och vad vi skulle heta som äkta makar. Fyra alternativ fanns:
- vi skulle behålla våra egna efternamn
- en av oss skulle byta
- en av oss skulle lägga till den andras efternamn. (Tidigare innebar detta att ett efternamn blev mellannamn.)
- båda skulle lägga till den andras efternamn. (Förr var detta inte tillåtet, utvecklingen går onekligen framåt.)
Av olika anledningar blev det alternativ 3. Och, det blev jag som lade till Js efternamn. Alltså heter jag inte längre exakt detsamma som jag hette till alldeles nyligen. Det är ovant. En identitetsförändring. Än står mitt gamla namn i vissa sammanhang. J påminner mig när han upptäcker att det blivit lite fel med efternamnet, när hans saknas bredvid mitt. Vid vissa tillfällen blir det dock lite mer problematiskt att lägga till hans efternamn. Exempelvis så har jag släppt en bok och nu när det är dags för den att bli e-bok så bör författarnamnet vara detsamma som när den en gång gavs ut. Men, hur ska jag göra med framtida böcker? Ja, alltså om jag lyckas få ännu ett bokkontrakt (dock lyckades jag ju en gång trots promillechans, så hoppas att det ska gå igen). Det finns i alla fall en bok som jag kommer ha båda efternamnen på. Min avhandling. Om allt går enligt planerna så blir den klar i höst. Jag har förresten hört att många skiljer sig i sluttampen av en forskarutbildning. Jag gifte mig istället. Det är jag glad för. Livet som gift med J är utmärkt. Vi hade det utmärkt innan också, men det är något visst med att vara gift.
Med vänliga hälsningar,
Linda (som fortfarande kommer vara lindapsturesson på Instagram, men som i alla fall lagt till Js efternamn på ett annat socialt medium).