Bröllopet del ett

Bröllop |


Morgonen började med att jag vaknade tidigt, redan vid 6-snåret. Jag hade suttit uppe och skrivit klart mitt tal till Ola på natten så jag förstår inte hur jag kunde vara så pigg.
(vi hade kommit överens om att vi skulle skriva det kvällen innan). Fråga mig inte varför, haha.

Vi hade planerat allt så väl, jag och mina tärnor. Så på morgonen kände jag mig aldrig stressad vilket var jätteskönt. Vi fixade oss allihopa tillsammans, åt brunch, drack champagne och lyssnade på musik. Så mysigt och härligt.
När vi sedan ska åka ner till kyrkan, ringer vår taxi som jag har förbokat och säger att han kommer bli sen. Då blev jag riktigt stressad, men som tur var så kom han ändå inte en minut försent.

Vi alla anländer till kyrkan (Ola och marskalker åkte en kvart innan oss). Vid det här laget började jag bli riktigt nervös och kunde knappast förstå att jag skulle gifta mig om 30 min.
Jag går in i det lilla ”brudparsrummet” med mina tärnor och förbereder det sista. Som att fästa slöjan, fixa sista touchen och bara försöka andas och njuta av varje sekund. Jag kan säga en sak och det är att dessa 30 min vi var innan i kyrkan kändes som 5 min.

Vips så ringde vaktmästaren i kyrkklockorna och vår ingångsmusik börjar spelas ”Can’t help falling in love”. Jag hör Olas del i låten och kan inte förstå att han just nu går in och ställer sig vid altaret. Därefter går våra tärnor och marskalker in. Till sist vår blomflicka och sedan kommer jag med min pappa. Jag var så nervös men när jag kommer runt hörnet och får se Ola stå i mitten framme vid altaret så fylls jag av sån värme. Där står inte bara Ola utan också alla vi älskar och bryr oss om. Det var ett så magiskt ögonblick som jag kommer att minnas för resten av mitt liv. Jag har aldrig känt mig så sprudlande lycklig och tacksam över allt vi har. Det var en så koncentrerad känsla av LYCKA. Vi kommer fram till altaret och pappa kramar och mig och sedan Ola. Sedan går vi upp tillsammans till altaret hand i hand och sedan kan vi inte släppa blickarna från varandra. Jag var så nervös, störtförälskad, pirrig i hela kroppen så när vi skulle säga våra löften så sa jag nästan fel på mitt namn. Jag fick knappt ur några ord för att det var så mycket känslor. Och jag njöt av minsta lilla sekund.
Känslan när vigselakten är över och vi går ut till ”home sweet home” (som vi också hade som utgångsmusik på dopet) var så mäktig. Ord kan knappt beskriva, så det är tur att Liisa våran fotograf har fångat det jag försöker beskriva på bild.

Jag och mina tärnor innan vi åkte ner till kyrkan 🌟

Förbered er på bild bomb från first look i kyrkan till att vi är gifta och åker iväg.

I nästa inlägg får ni reda på vad som hände efter vigseln och vart vi fotade någonstans…
Kram, Matina 💗

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *