Jag har alltid drömt om ett hållbart äktenskap med någon som man älskar så att det nästan gör ont i hjärtat.
Både jag och Ola kommer från familjer vars föräldrar har skiljt sig. Det har lett till en längtan om att få skapa en egen familj och ha någon att leva resten av livet med.
För att försöka göra en lång historia kort: Jag och Ola träffades genom gemensamma vänner i tonåren. Vi hängde flera stycken och varje gång vi sågs hade vi det så roligt tillsammans. Under några år slutade vi alla att umgås och livet rullade vidare för oss båda. När jag sedan på våren 2019 fick kontakt med Ola igen efter några år, kände jag något annorlunda. När vi umgicks igen fanns det något djupare, jag hade börjat få känslor för honom…. Jag kommer ihåg att jag var rädd för att han inte skulle känna samma sak för mig om jag berättade vad jag kände. Men jag hade samtidigt inte kunnat vara vän med någon jag har känslor för. Jag tog mod till mig och berättade för honom om mina känslor. Det var det läskigaste jag någonsin gjort, att blotta sitt hjärta så. Han tittade på mig som att det var en självklarhet, han kände likadant för mig. Den dagen pratade vi hela natten om våra drömmar och mål i livet. Pang på. Och det var där vår resa startade. Tre månader senare köpte vi vår gemensamma lägenhet tillsammans. Ett halvår efter det plussade jag på stickan och vi fick reda på att vi väntade Vince. Efter två år tillsammans som ett par gick Ola ner på knä, och allt om frieriet kommer i ett annat inlägg.
Hur träffade ni era partners?
Kram, Matina 💗
Bild från första resan till tillsammans när vi åkte till Santorini.
