Att skicka ut så kallade ”Save the date-kort” är egentligen en Amerikansk tradition, men av allt mellan himmel och jord som vi lånar från detta Trump-styrda land så tycker jag faktiskt att detta är väldigt bra! Att minst ett halvår innan skicka ut ett sådant kort kan förbereda gästerna på att en inbjudan ska dyka upp för just det avsatta datumet. Speciellt viktigt om vissa kommer att behöva resa eller om dagen ligger under semestersäsong.
I våra kort kommer vi att nämna kortfattad information kring vart vi ska vara så att våra gäster kan ta ställning till boende samt att det finns två val av meny att välja på, men i övrigt lämnar vi resterande information till själva inbjudan. Jag tänkte att det skulle vara roligare med ett mer personligt kort och valde därför att göra dem själv. Min bild av detta bestod av följande mindset: 98 procent romantiserat och 2 procent verklighetsuppfattat.
Jag tar det hela kort och koncist – från början till nu.
Storyn börjar på Panduro. Pysselbutiken fullt av alla möjliga knappnålar, pärlor, garn och inte minst kunder med egengjort allt. Ja jag menar verkligen allt. Tydligen den perfekta kombon som får en vanlig hederlig ickepysslare att undra varför man hamnade på ett sådant ställe. Med insynen av att jag inte ens sagt ordet ”pyssel” sedan jag var elva bestämde jag mig för att ta hjälp av en expert.
”Jag förstår och kan hjälpa dig beroende av vilken stil du tänkt. Önskar du stamps, foam, natural eller vad är du på jakt efter?”, frågade en fullt seriös säljare som ansåg att diverse stilar av detta slag är något som gemeneman har koll på. Hon fick rätt snabbt inse den bittra sanningen att så inte är fallet. Jag tänkte sax, kuvert och någon fin penna, men efter att ha varit inne i butiken i ungefär ett halvår gick jag ut som en knåpqueen. En kasse full och ett bankomatkort tomt. I princip.
Köksbordet var nu fyllt av olika vackra papper, superduperüberlim, pennor, stämplar, dubbelsidig tejp, figurstansar och mycket, mycket, mycket mer. Jag stormtrivdes som pysslare i tio starka minuter. Vid det laget hade jag knappt gjort klart två stycken och började inse att det skulle bli ett mentalt test utan dess like. I nutid är jag ungefär halvvägs längs uppförsbacken men jag blir i alla fall nöjd med dem och vi har så sakteligen börjat skicka iväg dem. Håller tummar och tår för att våra gäster mottar korten och Saves Our Date.
Kram från en utarbetad pysslare.