Vem sparar vigselprogrammen?

Hej på er!

På lördag är det dags för bröllop! Dagen är äntligen här, och vi håller på med de sista förberedelserna som att stryka dukar och pyssla ihop dekorationer.

På tal om det, så är det ju så att det här bröllopet är tänkt att vara lika hållbart som den återbrukade vigselringen och secondhand-brokaden jag kommer ha på mig. För ärligt talat, VEM sparar vigselprogrammen som trycks upp av massa papper? Vem bryr sig om dukarna är nya? Och varför inte plocka dekoration i naturen som stenar, blommor och kvistar?

Vinglasen kommer alla vara olika och tallrikarna likaså. Lika olika som våra vänner på festen! 🙂 Det känns så SKÖNT att inte känna pressen över att allt måste vara ”enligt reglerna”, eller ”perfekt” för den delen. För är det något vi har lärt oss genom livet, så är det att man bestämmer själv. Och det ska kännas rätt för oss. Jag älskar att vi har olika gamla linnedukar köpta på lokal secondhand. Jag har själv pysslat ihop dekorationer av gamla åkerbrukade sidenscarves och broscher. Fokus den här kvällen kommer vara på människorna och livet! Jag vill inspirera till att i det enkla finns också det vackra. Ja, det där lät som Ernst. 😉 Men så är han också en klok man.

Jag vet av erfarenhet, att de som man minns från bröllop – det är människorna, skratten och musiken. Och jag tror att just detta kommer vi få en hel del av! Lyckosamt.

Au Revoir

Theresa, snart Axo.