Vi har träffat Pernilla, våran pastor som ska viga oss.
Hon är en vän till min familj, och vi har känt henne i många år 🙂
Jag visste först inte att Pernilla hade vigselrätt så jag hade lite ångest över vem jag skulle välja, då jag är uppvuxen i en kristen familj så känner jag ju en del pastorer. Så jag vart så glad när jag fick veta att Pernilla kunde göra det och att hon ville göra det 🙂
Det många dock är chockade över är att jag inte hade frågat min egna pappa, han är nämligen pastor med vigselrätt så rent lagligt kan ju han göra det. Men för mig (och faktiskt för pappa) så ska pappa få vara just det, Pappa på mitt bröllop.
Det är ju en stor grej i livet när ens barn gifter sig och då ville både han och jag att han sitter och bara får uppleva allt. Däremot vart han inte helt sysselsatt då han ska få lämna över mig till Niklas vid Vigseln.
Jag är iaf överlycklig att Pernilla ville viga oss då hon är en av de bästa, klokaste och omtänksamma vuxna människa jag vet 🙂
Vi har nu träffats på möte två gånger, för att gå igenom lite av hur långt vi har kommit i planeringen, och vad vi ska tänka på vid vigsel. Eftersom vi inte gifter oss i en kyrka har vi lite mer att säga till om, och det är både kul och rätt jobbigt. Vi har ju väldigt stor frihet att bygga upp hur vi vill ha det, bortsett från sånt som enligt lag måste vara med för att vi ska bli gifta men det kommer ett eget inlägg om det senare 🙂
Sist fick vi iallafall med oss en bok att läsa, som kan hjälpa oss att förstå varandra när livet inte kanske är en dans på rosor
