Fredagen den 1a september
Att smälta min fantastiska möhippa har tagit tid. Och jag har fortfarande inte smält det, det kommer jag nog aldrig att göra. Kommer att försöka berätta så sammanhängande jag kan, men med så mycket känslor kan det bli rörigt. Varning för långt inlägg kan också tilläggas!
Fredag, fika på jobbet
Satt med mina kollegor vid det runda bordet. Pratade med en kollega vars dotter ska gifta sig. Vi pratade om klänningar med mera. Hon frågade om jag var nervös inför min möhippa och mitt svar var att;
”Nej, inte för själva möhippan, det jobbigaste är att inte veta när den blir av, att inte ha kontrollen över min egen tid.”
Upp på kontoret igen, hade den här fredagen för första gången uppgifter inom administrationen. Ska varje fredag framöver hjälpa till att föra över uppgifter till det nya ärendehanteringssystemet som vi ska gå över till.
Stod upp vid mitt skrivbord, klockan var cirka kvart i tolv och jag kände att magen började kurra och funderade på nästa steg, vad jag skulle äta till lunch.
This is it!
Det knackar på dörren och låter ”This is it” spelas. Första tanken innan jag vände mig om var att det var någon som hade fredagsfeeling på jobbet. Kul tänkte jag, första gången det hände med musik i korridoren!
Vänder mig om och ser mina älskade tärnor, klädda i vitt från topp till tå, där pricken över i:et var ljusrosa ordensband där det stod ”Team Bride”. Vilken chock jag fick! Va, nu?? På jobbet? Inget mer jobb idag? Flera kollegor hade samlats i rummet också, glada och med kamerorna i högsta hugg. Min första tanke när jag såg mina fyra tjejer var att detta kan vara en fejkhippa. Det har vi gjort innan i gänget, så man går aldrig helt säker. Men när jag insåg att Emilia var där (som bor i Stockholm) kände jag att det är nu, This is it!
Jag fick byta om till en riktigt tjejig outfit och fick sedan säga hejdå till mina kollegor, arbetsdagen var över förr min del och jag skulle på äventyr! Tiara med slöja, rosa tröja, ljusrosa tyllkjol, silvriga leggings och ett matchande ordensband med orden ”Bride to be”. Dagen skulle börja.
Lunch och eftermiddag 1a september
En kort bilfärd hem till mitt eget hus, där blev jag serverad kallt bubbel och en ceasarsallad. Satt och bara pratade en stund innan det var dags för mig att packa. Olika outfits skulle plockas ihop, en till party, en till träning och en till friluftsliv. Sagt och gjort, svårt att packa när man har ett adrenalinpåslag, men till slut fick jag ihop det. Sista saken att packa? Mitt playstation och tillhörande singstar-skivor. Fattade ingenting! Men med skulle det!
In i bilen igen, men Malin fick tyvärr avvika då hon har en liten Tuva på en månad att ta hand om och inte kan åka ifrån. Som sagt, bilen avgick från Hässleholm och körde söderut, mot min hemstad Malmö! Körde ner till garaget under Malmö Live, mina tankar? Kanske ska sova här ikväll! Inte mig emot. 🙂
Men nej, vidare för ett glas bubbel och en lista med uppdrag jag skulle göra. Ta en selfie med en amerikansk turist, ta en selfie med en japansk turist, köp god dricka till dig själv och dina tärnor, be minst tre par om kärleksråd och så vidare. Tiden jag hade på mig var 1 timme och 15 minuter. Yes, bara att sätta igång. Gick lite knaggligt i början, men jag fick ihop några poäng när tiden var ute! Roligaste tipset från två par: 1. Ljug mycket. 2. Drick mycket. 3. Byt ut köket emellanåt när luckorna blivit slitna av att du smällt igen dem för hårt. Får väl se om jag bär med mig de råden i framtiden…
Kväll 1a september
Tillbaka till bilen, nej, inte Malmö Live idag alltså. Klev in i bilen men innan dess blev jag försedd med musik i öronen, ögonbindel och hörselkåpor. Vi körde vidare…och i en rondell cirka 6 gånger. Här var jag helt lost. Tänkte att kanske ska vi hem till mamma och pappa. Det var inte rätt, men geografiskt inte långt ifrån. Bilen stannade och Emilia ledde mig den sista biten till fots. Jag har sådan tillit till mina tjejer att det inte var mycket tvekan i mina steg trots att jag inte såg eller hörde något.
Det första jag kände var en grilldoft, så mycket starkare doften kändes när två andra sinnen stängdes av. Av med kåpor och bindel – där står alla mina tjejkompisar (även dem vitklädda) och hejar, tjoar och tjimmar. Till vilken låt? This is it såklart! Var vi var? Hemma hos Mikaelas föräldrar, ett hem som jag spenderat många timmar i!
Framför oss hade vi en trevlig kväll med grillade hamburgare, snack, tatueringsstudion Skymountains (gnuggisstyle, för att hylla blivande mr. Schyberg som har en hel del tatueringar) och mycket skratt. Det var så härligt att se hur alla tjejer bara funkade så bra ihop. Alla kommer från olika gäng som jag har lärt känna i olika faser i livet och det är underbart för mig som känner alla att se dem ihop!
Blev lite senare under kvällen försedd med en uppblåsbar gubbe, cirka en meter hög. Fick sedan några lappar i min hand, där jag skulle hitta Christians kroppsdelar. Fick tilldelat fem ögon, fem munnar, fem handflator, tre navlar och fem fötter. Lyckades pricka in 4 av 5 (missade handflatan) så kände mig nöjd!
Jag hade ingen tidsuppfattning under kvällen och efter några timmar började tjejerna åka hem en efter en, vissa ihop också. Satte oss i soffan och pratade en stund, kollade lite fotoalbum och kramades. Emilia berättade för mig att jag kunde sova där eftersom den var banarbete på järnvägen hem till Hässleholm. Ja men det gjorde jag gärna och kände mig trött men också fylld av bubblig glädje. Tur att jag kunde sova ut på lördagen…
Natt mellan fredag till lördag
Den sömnen varade inte speciellt länge. Vet inte ens hur mycket, eller kanske ska säga lite, jag fick sova. För dörrarna till sovrummet öppnades och in kommer Emilia och Mikaela med låten.. ”This is it” och en kamera i högsta hugg. Vänder mig mot fönstret och utbrister :
”Det är fortfarande mörkt ute, jag tänker inte gå upp”
Tittar på klockan – 04.00!!
Detta är vansinne.
Sen tittar jag närmare på tjejerna och inser att dem är färdigsminkade och finklädda… Det är alltså dags! Upp och hoppa, i min kjol, tiara och ett randigt linne.
In i bilen, in med musik i öronen (yes – en playlist med bara Spice Girls låtar!), på med ögonbindel och hörselkåpor.
En bilfärd och lite gång senare (jag hade mina aningar var vi var, men det kunde lika gärna vara en vilseledning). Kunde det vara så att vi var på… KASTRUP! What?! Av med ögonbindeln och där står nästan hela tjejgänget från gårdagen. 12 av mina älskade vänner! Glada, exalterade och något trött med tanke på tiden på dygnet.
In mot säkerhetskontrollen och sen mot något ställe som hade öppet och där vi alla fick plats. Blev en juice och en kaffe på Joe & The Juice innan vi gick mot gaten. På gaten står där : LONDON!
Mer om det i nästa inlägg!