Jag förstår ju när jag säger det högt att det är ”12 veckor kvar”, men det känns ändå helt galet?
Planeringen har ju varit i full gång sedan augusti, så nu har vi bockat av en hel del på listan;
- Bokat kyrka
- Bokat festlokal
- Beställt bröllopsklänning
- Beställt slöja
- Köpt skor
- Köpts smycken
- Skickat in hinderprövning till Skatteverket(Herman nu kommer det fram om du redan är gift.. 😉)
- Bokat makeup-artist
- Bokat frisör
- Bokat en hotellsvit
- Bokat fotograf
- Satt alla roller
- Kollat på vigselringar
- Bokat bröllopsresa
- OSA är klar
- Bokat tårtprovning
- Bokat all porslin och dukning
- Köpt oasis till blomsterarrangemangen
- Köpt corsage clips
Okej, många ”check” men det är även en hel del kvar. De kommande veckorna måste vi:
- Provsmaka tårta
- Beställa tårta
- Provsmaka vin
- Beställa all alkohol (du vet att du kan lämna tillbaka på systemet bara varorna är oöppnade och oskadda? Inom 30 dagar från köp? Hur bra!)
- Sätta bordsplaceringen
- Skapa allt grafiskt – Namnskyltar, Bordsplaceringstavla, Program, Menyer, etc.
- Gå igenom med fotografen de sista detaljerna
- Beställa vigselringar
- Gravera vigselringar
- Skriva löften
- Boka aktiviteter inför bröllopsresan
- Fixa morgongåvor
- Boka mani/pedi
- Boka spraytan
- Boka en frisörtid för att slinga håret
- Lösa logistiken med bil till kyrkan/från kyrkan
- Gå igenom dukning med personalen
Det är säker många fler grejer vi behöver fixa, men i det stora hela känns det som att vi är på banan. Men någonstans känns det lite som att om hinderprövningen är godkänd och vi dyker upp i kyrkan på vårt satta datum så kommer resten att lösa sig.
Det känns väldigt skönt att vi har så fina vänner och familj, vi är inte själva i detta. Så jag är faktiskt inte orolig, detta kommer bli hur bra som helst!
Kram❤️