Hej vänner hur mår ni idag? Ofta när man får den frågan går man på autopilot och svarar ”bra” och den som frågar förväntar sig oftast inte något annat svar än ”bra”. Så va jag på Willys en dag för flera månader sen, jag va otroligt trött och jag tror även arg men ins inte på vad och kassören frågade ”hur mår du” och då öste jag ur mig exakt hur jag mådde, det bara ploppa upp utan att jag hann hejda mig, Jag undrar om personen aktar sig lite med att fråga hur folk mår efter det, haha.
Igår låg jag och tänkte på kärlek innan jag skulle somna. Den del i filmen Titanic när ett gammalt pensionärs par ligger kvar i sin säng medan båten sjunker och dom kramar om varandra hårt ända in i det sista av sina liv. Jag vet inte varför men jag börjar gråta av bara tanken på det men det blir så otroligt starkt för mig. För mig är det kärlek. Man håller ihop in i det sista (så länge det finns kärlek).
Sen tänker jag mycket på min farmor och farfar. Min farmor lever men farfar gick bort för 9 år sedan och fick Alzheimers innan han gick bort. Jag minns varje gång jag gick ut och promenerade med farfar när han var sjuk så fort han gick hemifrån ifrån farmor pratade han om henne. Hur dom hade träffats, frågade var hon var. Hans ”Gittan”. Dom pussades och kramades alltid, höll varandra i handen eller i armbågen när dom var ute och gick. Dom tog alla sina beslut tillsammans. När farfar gick bort var farmor hos honom och höll om honom. Farfar var den som lärde farmor att cykla.
När farfar hade gått bort och efter en tid när jag och min dåvarande sambo hade gjort slut var jag ute och reste mycket och så flyttade jag hem till farmor mellan resorna. Tror att jag bodde där i ca 1 år och sedan träffade jag min karl och så flyttade vi ihop. ( Där gick det snabbt). Men de va så mysigt att bo med farmor och hon berättade om hur de va när hon och farfar träffades, när dom flyttade ihop, hur hennes mamma inte godkände farfar. Hur dom smet iväg och pussades i kyrkor osv. (Min farmor är från Tjeckien men blev bort körd som litet barn till Wien av tyskarna under andra världskriget. Den kvinnan är den starkaste och mest kärleksfulla jag vet trots att hon har fått gått igenom så mycket hemskt i sitt liv. Farfar var i från Kiruna). Men det jag ville säga med min farmor och farfar är att dom är mina kärleksförebilder.
Mina föräldrar hade ett på och av förhållande. Ena stunden var dom ihop sen gjorde dom slut men när jag var 11 år så splittrade dom på sig på riktigt, om jag inte minns fel.
Min filosofi är Finns det kärlek är det värt att kämpa annars let go.
När jag första gången såg min karl sa jag till mina dåvarande kolleger
– Det där är min blivande man.
Jag har aldrig sagt så innan men det kändes bara så starkt och så blev det. I december firar vi 5 år tillsammans och har två barn ihop och är förlovade men vi har inte haft det lätt även om vår kärlek är stark.
Nu svävar jag ut men när jag va liten trodde jag att de va som i ”sagorna” att man hittar sin drömprins och sen lever man lyckliga i alla sina dagar. Det är ju oftast inte så, det är en jäkla berg o dal bana att vara i en relation ibland. Man bråkar, tjafsar, man skrattar, gråter, älskar, förhoppningsvis växer och utvecklas man tillsammans. Det är så livet är men vattnet är inte grönare på andra sidan, vattnet är grönt där du vattnar det! Det citatet tycker jag är så bra! Vi avslutar inlägget med det.
Kram på er!