Klänningar
Jag har bara besökt en butik för att prova klänningar och det är Skräddarhuset i Malmö. Min syster köpte sin klänning där när hon skulle gifta sig 2013 och de hade ett jättebra bemötande.
Första gången jag provade klänningar var jag nervös. Egentligen utan anledning, det är ju som vilken klädbutik, fast ändå inte. Mamma och min syster Ninna var med mig och vad mysigt det var. Jag fick lite kort berätta vad jag gillade och vad jag inte gillade. Lättast var att säga det sistnämnda.
Jag kände att eftersom detta är första gången jag provar brudklänningar någonsin får jag vara väldigt öppen för förslag. Det kan ju faktiskt vara så att det man känner minst för på galgen kan bli det man slutligen väljer.
Vilken djungel!
Det är ju en hel djungel det här med brudklänningar. Med eller utan spets, urringat fram eller öppen i ryggen. Med långa armar eller helt utan axelband. Släp eller kort, med slöja eller utan slöja.
Jag kände ganska snabbt att det får inte vara för öppet i ryggen och att jag inte vill ha axelbandslöst, det känner jag mig inte bekväm i.
Som tur är har jag haft både mamma och Ninnas hjälp och tankar och kloka idéer vid första provningen samt Ninna, Mikaela, Malins och Emilias (samtliga av mina fyra tärnor alltså) vid den andra provningen.
Jag fastnade väldigt mycket för en klänning vid min första provning. Så pass mycket att jag skickade en bild till Christian och sa att det här nog var ”den”. Den stod ut av alla dem jag provade och ha det där extra. När jag sedan kom hem var det den jag letade detaljerna till, smycken, skärp och så vidare. Jag byggde hela bilden framför mig.
Vid min andra provning tog jag såklart fram ”den” klänningen igen. Men när jag provade den för en andra gång kändes bra, men inte så fantastisk som första gången. Ava på Skräddarhuset kom då med en snarlik klänning som såg fin ut. Jag tog av mig favoriten för att prova den här nya (för mig iallafall) klänningen. Med ens kände jag att det var ju detta jag letat efter! Mina älskade tärnor höll med mig. De såg direkt på mig att det var ett uttryck i mitt ansikte som ändrade sig. På den vägen är det när det gäller min klänning. Klänningen passar mig! Det var som Emilia sa:
”Här kommer Emmi i en klänning, det är inte en klänning med Emmi i!”
Detaljer
Till min klänning har jag valt att köpa enkla, fast ganska stora och piffiga smycken i silver. Till exempel mina örhängen såg jag Tilde de Paula Eby bära en variant av under en av sändningarna av Let’s Dance. Turligt nog så var dem länkade på hennes instragramkonto och då kunde jag hitta dem på nätet sen. Armbandet köpte jag i Stockholm och det heter passande nog Love knot. Skorna sen är ett par riktiga filmklassiker…