Välkommen år 2022 och med det glädje, oro, stress och längtan. Ja mycket blandade känslor inför vårt bröllop i slutet av maj. Själva giftermålet och händelsen ser jag otroligt mycket fram emot. Det ska bli en ära att få gifta sig med en sådan fin man som Mikael. Men oron och stressen fram tills dess. Och inte för hur det kommer bli, utan snarare om det kommer bli.
Vet många fler bröllopspar därute som planerar för plan B och undrar och oroar sig, men kanske framförallt hoppas att restriktionerna som är nu för privata tillställningar ska släppa.
Nuvarande restriktion med max 50 deltagare gör så att vi inte kan hålla bröllopet. Förhoppningen är såklart att de kommer släppa på detta. Men vi alla minns väl föregående år och hur länge den typen av restriktion satt i? (Slutet av september för er som inte minns.) Det gör mig orolig. För det här ska bli mitt och Mikaels drömbröllop och utan alla människor som vi vill fira det med så blir det ingen dröm. Kanske en halvdröm men det är det inte värt.
Vår plan är att planera för det bästa med förbereda för det värsta. Och det innebär att vi kör som vi tänkt men i värsta fall får vi skjuta upp det. Jag kan inte se att vi skulle klippa inbjudningarna på hälften och välja ut folk. Alla ni som är inbjudna – vi vill ju ha er där! Så all ma peeps out there, håll i tummar och tår!
