Imorse åkte Gustav iväg på jobbresa. Det är bara för två dagar men ändå blev jag rejält blödig. Jag är ju van vid att han åker in och tjänstgör i militären ibland och då kan han vara borta betydligt längre och dessutom okontaktbar. Idag var det som något tungt la sig över hjärtat och jag fick kämpa för att inte börja gråta. Känner mig sjukt töntig nu när jag skriver om det.
Det jag vill lyfta här är att det ändå är härligt att känna denna typ av känsla. Trots alla dagar, nätter och timmar vi spenderar tillsammans så är det fantastiskt härligt att man ändå kan sakna någon så mycket. Jag har känt mig halv idag och speciellt nu när man kommer hem till en tom lägenhet. Ett plus är ändå att tiden går fort och mitt jobb ger en verkligen inte tid för att stanna upp, känna och tänka efter. Snart är han hemma igen, min blivande man 😉