ÄNTLIGEN har våra inbjudningskort landat hos sina ägare och helt plötsligt känns allting på riktigt – no return ;). Vi slet som sagt som djur i lördags med att få klart det sista med både inbjudningskort, hemsida och bröllopsresa. Angående inbjudningskorten så har det varit en resa för sig. För det första att få klart själva grunden för hur de skulle se ut. Camilla fick jobba in i det sista! Jag tänkte att så fort grunden är klar så kommer själva texten vara en lekande match. Nej riktigt så var det inte …
Gustav satt och kämpade i sitt otroligt pilliga program med att få till format och text och vi testade en hel del olika stilar. Vår första tanke var att använda ett typsnitt från datorn. Men efter en hel kväll i soffan där inget kändes som vi så testade vi istället med att Camilla även fick skriva texten på framsidan av vårt inbjudningskort. Hon var här en förmiddag och skrev och skrev och skrev. Jag skojar inte, hon gjorde säkert över hundra olika exempel på hur det skulle kunna se ut. I slutet såg jag ingen skillnad och fick be henne att markera hennes favoriter. Det spårade lite när hon plockade ut sju, det är för många alternativ för mig. Slutligen kom vi tack och lov ner till två där sedan en föll oss i smaken.
Arbetet tar inte slut där… Nej sen skulle vi få till kort och konkret information på baksidan och det ska jag säga, det var inte det lättaste. Jag brukar ha lätt för mig när det kommer till formulering men det tog bara stop. Ärligt talat fick jag bara ont i huvudet och en tyngd på axlarna så fort vi plockade fram datorn och skulle arbeta med det där, ingen rolig känsla alls.
Det var heller ingen rolig känsla när vi raggade tryckeri. Det vi hade fått tips om var inte alls som vi hade tänkt och det förväntades en ganska hög summa som betalning för att egentligen bara skriva ut en produkt som redan var helt klar! Jag blev tokig! Vi funderade ett tag på att skriva ut själva, meeeen nej vi ångrade oss ganska snabbt om den idén. Vi googlade och besöka hur många hemsidor som helst där ingenting föll oss i smaken eller erbjöd det som just vi eftersökte. Mitt i allt sökande på google fick vi äntligen napp på något spännande, ett trycker i Majorna. Vi hörde av oss, fick svar och jag kunde redan dagen efter åka dit med svärmor och få kortet utskrivet och därmed godkänna. De var så effektiva, alla kort utskriva och beskärda på en och samma gång. Inget tjat, inget strul, det bara flöt PLUS att det var ingen hög summa vi fick betala. Att detta skedde på veckans bästa dag var ingen dålig grej heller!
Det var två riktigt lyckliga själar här hemma i fredags, inte minst för att Gustav fyllde 30 utan även för att korten äntligen var klara. Inbjudningskorten kändes som våra små bebisar. Vi knöt nävarna i luften – yes! Så skönt! All den där tyngden och hopplösheten var som bortblåst och plötsligt kände man sig on top of the world igen! Så härlig känsla!
se