I måndags var jag hos min frisör Anki för att piffa till mig i höstmörkret. Inte nog med att hon lyckades trolla in en blondare nyans i mitt hår och därmed väckte lystern i mitt ansikte så delade hon även med sig av lite tankar.
Vi pratade mycket om uppsättningar, klänningar och så kom vi in på firandet av bröllopsdagar. Anki och hennes man har varit gifta i 23 år. De firar inte sin bröllopsdag en gång om året utan istället en gång i månaden. Nu minns jag inte exakt vilket datum de gifte sig men säg att det var den sjunde. Då firar de den sjunde varje månad.
Det behöver inte vara något stort. Allt från en blombukett, en film, restaurang, dela på en öl de älskar, sjunga med i en låt de båda älskar, dansa till en låt, köpa hem något extra gott, ge några fina komplimanger till varandra, gå en promenad hand i hand, ta ett bad, pussla, spela spel, måla en bild osv osv … Jag tyckte det lät så fint när hon berättade och jag såg hur hela hon sken upp av glädje när hon tänkte på allt de gjort.
Att se varandra kan vara lätt att glömma bort när ens vardag går i 110. Jag kan känna igen mig i det ganska mycket tyvärr. Därför är sånt här ett himla bra tips! Jag lämnade Anki med en blondare nyans men viktigast av allt ett brett leende och en lycklig och kärleksfull känsla som sträckte sig från topp till tå! Det krävs ibland så lite för att det ska göra så mycket!