Olivestam Ståhl

img_3576

Nu är det bestämt, vi behåller våra egna efternamn men lägger även till varandras så inom en snar framtid (om allt går som det ska) så kommer mitt namn att vara Antonia Olivestam Ståhl. Det känns så bra när jag skriver det. Fick fjärilar i magen av att bara skriva det nu. Det blev ingen diskussion alls. I söndags fyllde vi i blanketten för hindersprövning och i samband med det skrev vi även ut ansökan om byte av efternamn. Gustav fyllde i blanketten och tittade bara på mig och sa – Blir det här bra älskling? Och ja, det känns fantastiskt bra. Jag är främst glad över att Gustav vill bära mitt och min familjs efternamn, ett tag trodde jag att Ståhl var det enda. Såååå om det ens är möjligt så blev jag lite kärare i min blivande man i söndags ;).

Jag har knappt hunnit med att uppdatera här, det är för mycket som händer i vardagsschemat och så ska man hinna med och sova också. Igår tog jag bilen till jobbet då yr.no visade ösregn under den tid jag normalt cyklar till jobbet. Det regnade inte när jag körde men det såg mörkt ut på himlen. Min kollega Tina cyklar om mig precis innan jag når skolan och jag blev så avis på att hon lyckades tajma cyklingen – yr sa ju regn! Nåja, idag visade yr att det skulle regna från klockan 08.00, jag som vanligtvis anländer till jobbet 07.00 tänkte att yes nu blir det skön morgontur. Efter två minuter på cykel börjar det dugga, dugget blir till regn som blir till ösregn. Jag var sååååå blöt, genomsur verkligen. Jag var även smått panikslagen sista kilometern då jag inte har några stänkskydd och hela väskan blev dränkt. Jobbdatorn som ligger där så fint var det enda jag kunde tänka på, vilket också fick pedalerna att gå snabbare och snabbare. Tack och lov var inget i väskan blött. Däremot var jag dränkt men ändå tacksam att det hann torka till hemvägen, sen att det började regna på vägen hem också är en annan story ;).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *